Cecilia Enberg

I går var jag och såg utställningen Face à faces på Fotografins hus. Det var sista dagen på utställningen. Jag är nöjd att jag såg den för det är så många gånger som jag har glömt bort att gå och se utställningar och kommit ihåg då det är försent och de redan har tagit slut.

Temat för utställningen var porträtt och självporträttet med foton av Alain Bublex, Miriam Bäckström, JH Engström, Nan Goldin, Cécile Hartmann, Hans Hemmert, Suzanne Lafont, Dominik Lejman, Tova Mozard, Anneè Olofsson, Yuki Onodera, Roman Opalka, Orlan, Julia Peirone, Phillippe Ramette, Francois Roussseau, Yann Toma, Jean-Luc Vilmouth och Kimiko Yoshida.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om utställningen, den var bra bilder men jag var inte riktigt på humör för att engagera mig. Vad minns jag? En favorit för mig är Nan Goldin, men hennes två bilder var ganska anonyma. Yann Tomas arrangerade brottsplatser, kliniskt registrerade ovanifrån. Phillippe Ramettes hissnande foton. Vad är upp och vad är ned? Orlans groteskta lapptäcke till självporträtt. Hennes ansikte är surrealistiskt efter alla operationer och fotocollagen förtydligade detta ännu mer.

Jag minns också den ljuvliga espresson som jag drack i caféet efteråt.