Cecilia Enberg

1967 lanserade kooperationen sin nya logga med oändlighetstecknet. Varumärket skulle symbolisera köptrygghet i Konsum och Domus.  Konsumenten var viktig och konsumentföreningen var då en folkrörelse. Under sjuttiotalet etsade sig den liggande åttan in på allas näthinnor. Konsum och blåvitt fanns i vardagslivets medvetande, något rejält och äkta. Föräldrarna sparade kvitton för återbäringen. Konsumentkooperationen har sedan både bytt namn och varumärke. Nu har den liggande åttan bara en nostalgisk innebörd för alla som växte upp på 70-talet.

En rörelse utan gräns. Oändlig.

Oändlighetstecknet  är ett effektiv hjälpmedel för att bryta ett tankemönster. Att göra avslut, skapa avstånd. Visualisera en åtta och placera dig i en cirkeln och det du vill avsluta i den andra, låt ett blått klot röra sig efter åttan, en gräns som skiljer skapas. Två cirklar bredvid varandra som inte längre är förbundna. Ändligt.

I Vinterviken står min morfar och mormors gamla gröna Saab parkerad. Arbetar-saaben. Jag tror att den är från 1970, i alla fall så hade de den under hela min uppväxt. Nästan varje gång jag går till Vinterviken brukar jag gå förbi och titta till den. Det känns fint att veta att den står där som ett minne från min barndom i Norrbotten. Jag gick förbi den och tyckte jag att jag kände igen den, lacken var bara lite svagare och blekare grön. Registreringsnumret kommer jag fortfarande ihåg och det stämde. När jag gick förbi andra gången skrev jag en lapp som jag fäste på vindrutetorkaren. Jag skrev att det var min mormor och morfars gamla bil och att jag hade åkt otaliga gånger i den då jag var barn. Jag och mina morföräldrar bodde nära varandra, det var bara att gå över gatan och snedda över en gård där min mormors bror bodde. Nu bor hans son med familj i huset. Mot vägen växte en hög och bred häck som min morfar alltid varnade oss för då vi skull gå hem från dem. ?Akta er för häcken! sa han så gott som alltid. Det var svårt att se om det kom någon bil från vänster i och med att alla grenar och blad skymde sikten. När jag var liten var vägen mycket trafikerad för det var den enda vägen genom Svartbjörnsbyn. Långtradare passerade utanför huset med timmer från Lakaträsk, Murjek eller kanske Nattavaara. Nu finns det en ny och bredare väg som går utanför samhället.

Min familj hade en blå Saab V4 herrgårdsmodell. I baksätet fanns inga bilbälten. När jag var liten fanns det en kampanj som hette Bilbältesmannen ser dig! Kampanjens budskap var att barnen skulle säga till sina föräldrar att ha bilbälte på i framsätet. I bagageutrymmet kunde man fälla upp ett säte för att fler skulle få plats i bilen. Då satt jag och min bror och åkte baklänges och tittade ut genom bakrutan. Namnet arbetar-saab kom min bror på. Jag tror att hans logik var att fint folk bor i herrgårdar och har en stor herrgårdsmodell och arbetare har enklare och en mindre arbetarmodell. Jag trodde länge att alla andra också kallade den modellen för arbetar-saab.

De flesta gångerna som jag åkte i bilen var från och till mormor och morfars stuga i Karsträsk. På den tiden var det grusväg och min morfar var väldigt rädd för att få stenskott på rutan, vilket hände någon gång. Han hojtade och hytte med näven åt varje bil som inte saktade ned vid ett möte.

Anledning till att Saaben finns i Stockholm är att min morbror som också bor här fick den av mormor för över 10 år sedan, han hade den som extra bil och sålde den för några år sedan till en musiker som spelade kontrabas. När jag var ute vid universitetet på festivalen Popdakar för några år sedan åkte en grön arbetar-saab förbi mig. ? Det var mormor och morfars bil! Och nu står den parkerad i Vinterviken.

Clarice Lispector sätt att skriva och behandla orden är för mig mycket inspirerande. Orden blir materia som hon prövar, lägger till och tar bort. Nu har en av hennes bok Levande vatten översatts till svenska och jag har bara börjat läsa de första sidorna.  Det handlar om att fånga nuet och det är inte en roman utan en prosatext som flyter runt, runt och i sitt försök att undersöka vad nuet är och ögonblicket som fösvinner hela tiden.

Jag skall berätta något för dig: jag håller på att försöka fånga den fjärde dimensionen av nu-ögonblicket som är så flyktigt att det inte längre är eftersom nu redan har blivit ett nytt nu-ögonblick som inte heller är längre. Varje sak har ett ögonblick då den är. Jag vill lägga beslag på sakens är. Dessa ögonblick som förflyter i luften jag andas: i fyrverkerier smäller de stumt i rymden. Jag vill rå om tidens atomer. Och jag vill fånga nuet som genom själva sin natur är ett område jag inte har tillträde till: nuet undflyr mig, den närvarande tiden glider ifrån mig, i den närvarande tiden är jag hela tiden i nuet.

In my life I've known lots of sorrow
In my time I've suffered great pain
My poor heart has often been mended
But only to be broken again
As I face each new day ever dreaming
Of a love that will last for all time
I wonder as I often wonder
How long will I wander this time?

As I pause to recall the few good times
My memory grows hazy and dim
Sometimes I can bring back the faces
Of the lovers now gone with the wind
And I face each new day ever searching
For that someone to have for all time
And I know it's impossible
So I wonder as I often wonder
How long will I wander this time?
Oh yes, I wonder as I wonder every night
How long will it be this time?

So you see, life means a journey
Being in show business a suitcase is my only home
Sometimes I grow weary but I don?t like to complain
But I?m travelling this road all alone
I may stumble at the crossroads
As I leave all my misery behind
('Cos it's all over for me - no more misery this time)
I wonder as I often wonder
How long - how long - yes, how long must I see the old faces passing before me
How long (takes so long my lord, takes so long my lord)
How l-o-n-g must I wander, will I wander this time?