Cecilia Enberg

före ------------------------------------------------> efter

Nu är väggar och golv målat på screenavdelningen på KKV. Äntligen!

David Scrima

01.   Feeling Good – Muse (Origin Of Symmetry)   
02.   Lilac Wine - Jeff Buckley (Grace)
03.   Wild Is the Wind - Cat Power (The Covers Record)
04.   Plain Gold Ring - White Magic (Through the Sun Door)
05.   Sinnerman - 16 Horsepower (Folklore)
06.   Don't Let Me Be Misunderstood - Santa Esmeralda (OST Kill Bill: Volume 1)
07.   Be My Husband - Antony & the Johnsons (Live at the Knitting Factory NYC, Jan. 2001)
08.   Aint Got No...I Got Life - Le Volume Courbe (I Killed My Best Friend)
09.   He Needs Me - Xiu Xiu (Tu Mi Piaci [EP])
10.   The Other Woman - Jeff Buckley (Grace [Bonus DVD])
11.   That's All I Ask - Jeff Buckley (Mystery White Boy [Bonus Disc])
12.   If You Knew - Jeff Buckley (Live At Sin-é [Legacy Edition])
13.   I Think It's Going to Rain Today - Madeleine Peyroux (Half the Perfect World)
14.   Young, Gifted And Black - Aretha Franklin (Young, Gifted And Black)
15.   Love Me Or Leave Me - Robinella and the CC String Band (Robinella and the CC String Band)
16.   Don't Smoke In Bed - Patti Smith (Ain't Nuthin' But A She Thing)
17.   Black is the Colour - Paul Weller (Studio 150)


En cover är en ny version av en redan existerande låt av en annan artist. Det handlar om recycling; att återanvända och förändra. De senaste åren har min fascination för covers utvecklats till en passion. Jag samlar på dem, men absolut inte allt. En cover får inte vara för likt, det är ingen idé att bara göra en version precis som originalet och det är viktigt att artistens personliga uttryckssätt kommer fram i den nya låten. Covers har ett oförtjänt dåligt rykte pga. av alla dessa coverband som bara står och plöjer sig igenom låtarna. En cover kan vara en hyllning till en artist, ett sätt att visa sin beundran. Ett annat tilltag är kollision, ett oväntat möte mellan artist och låt. Det är spännande att höra hur en artist hittar nya vinklar i en låt, lägger till och dra ifrån, kanske valet instrument, ett annat tempo, en annan tonart. Hela känslan i låten förändras och något nytt framträder.

Drottningen över alla covers är Nina Simone, hennes förmåga att använda andras låtar och transformera dem till sina egna är unikt. Ett fantastiskt anslag och en egen röst. Det är mycket tack vare Nina som jag har upptäckt det stora i en cover. Alla låtar i min spellista ingick i Ninas enorma repertoar, egna och andras kompositioner, men alla var hennes låtar. Det här är en hyllningskör till The High Priestess Of Soul.

Love and Communication (Acoustic Version)   
House of the Rising Sun   
Wild Is the Wind   
Who Knows Where the Time Goes   

Chan Marshall, aka Cat Power, har precis släppt en live ep på iTunes. Love and Communication är en egen komposition tidigare utgiven på The Greatest, brilliant skiva från början av året, de tre övriga låtarna är covers. Ett av Cat Powers signum är att tolka andras låtar och hon gör det fantastiskt. Hon tar fram låtens essentiella kärna genom att reducera och skala bort, antingen med hjälp av gitarr eller piano och fyller slutligen allt med sin laid-back röst. Chan rör sig i Nina Simones fält, alla de tre låtarna har också Nina sjungit och gjort till sina. House of the Rising Sun är en klassisk cover tolkad av många, bla Animals, Bob Dylan. Wild is the Wind är en av Ninas vackraste och den återfinns också på Cat Powers skiva The Covers Record, i den här versionen lägger hon till handklapp och leker med orden och repeterar. Who Knows Where the Time Goes är en Fairport Conventions låt skriven av Sandy Denny.


iTunes

Telefonplan är ett område i förvandling, tidigare var det LM Ericsson som dominerade. Nu skall det bli designcentrum här. Konstfack har flyttat in i Ericssons gamla telefonfabrik. Restaurang Landet har blivit värsta hänget och omnäms i bostadsannonser som lockbete. Till och med den tidigare lilla trånga Vi-butiken har byggt ut. I kv. Tvålflingan stod tidigare flera fabriksbyggnader i tegel, tre är kvar, de andra revs tidigare i år. För något år sedan ockuperades byggnaderna för att det inte skulle rivas, det misslyckades och ockupanterna avvisades efter några dagar. Om några år kommer det att finnas två tusen nya lägenheter i området.

Under sommaren har jag betraktat byggnaderna på avstånd. Det stora huset som täcks av det blå skynket. Monumentalt och naket. Något är avhugget och borta. Tystnaden och frånvaron av människor. Jag tänker på alla som arbetat i huset, på alla händer som har slitit och muskler som spänts. Alla tidiga mornar, gäspningar, unikaboxar. Att göra samma sak om och om igen. Det som har varit är historia och glöms och rivs. Byggnaden är vacker och väcker associationer hos mig. Boken Överflödet - fabriken av Leslie Kaplan är en poetisk undersökning av fabriken; fabriken betraktad som ett eget universum, som tid, språk och liv.

Inuti fabriken tillverkar man oavlåtligt.

Man är i den, i den stora fabrikens universum, som andas för er skull.

Fabriken, man går dit. Där finns allt. Man går dit.
Överflödet ? fabriken.

Jag ser de nakna hålen i huset, de böjda valven, det ofullständiga och föränderliga. Fragment i mitt huvud från Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar; inom oss öppnar sig valv efter valv i oändlighet och att vi aldrig blir färdiga som människa. Fasaden är utsidan, puts i olika färger och lager, yta intill yta som ett ojämnt mönster; en abstrakt målning. Om man kommer riktigt nära förlorar allting sitt sammanhang och blir delar av ett universum, sin egen helhet inom dukens fyra hörn. Du kan inte överblicka allt utan bara se detaljerna.