Cecilia Enberg

I Vinterviken står min morfar och mormors gamla gröna Saab parkerad. Arbetar-saaben. Jag tror att den är från 1970, i alla fall så hade de den under hela min uppväxt. Nästan varje gång jag går till Vinterviken brukar jag gå förbi och titta till den. Det känns fint att veta att den står där som ett minne från min barndom i Norrbotten. Jag gick förbi den och tyckte jag att jag kände igen den, lacken var bara lite svagare och blekare grön. Registreringsnumret kommer jag fortfarande ihåg och det stämde. När jag gick förbi andra gången skrev jag en lapp som jag fäste på vindrutetorkaren. Jag skrev att det var min mormor och morfars gamla bil och att jag hade åkt otaliga gånger i den då jag var barn. Jag och mina morföräldrar bodde nära varandra, det var bara att gå över gatan och snedda över en gård där min mormors bror bodde. Nu bor hans son med familj i huset. Mot vägen växte en hög och bred häck som min morfar alltid varnade oss för då vi skull gå hem från dem. ?Akta er för häcken! sa han så gott som alltid. Det var svårt att se om det kom någon bil från vänster i och med att alla grenar och blad skymde sikten. När jag var liten var vägen mycket trafikerad för det var den enda vägen genom Svartbjörnsbyn. Långtradare passerade utanför huset med timmer från Lakaträsk, Murjek eller kanske Nattavaara. Nu finns det en ny och bredare väg som går utanför samhället.

Min familj hade en blå Saab V4 herrgårdsmodell. I baksätet fanns inga bilbälten. När jag var liten fanns det en kampanj som hette Bilbältesmannen ser dig! Kampanjens budskap var att barnen skulle säga till sina föräldrar att ha bilbälte på i framsätet. I bagageutrymmet kunde man fälla upp ett säte för att fler skulle få plats i bilen. Då satt jag och min bror och åkte baklänges och tittade ut genom bakrutan. Namnet arbetar-saab kom min bror på. Jag tror att hans logik var att fint folk bor i herrgårdar och har en stor herrgårdsmodell och arbetare har enklare och en mindre arbetarmodell. Jag trodde länge att alla andra också kallade den modellen för arbetar-saab.

De flesta gångerna som jag åkte i bilen var från och till mormor och morfars stuga i Karsträsk. På den tiden var det grusväg och min morfar var väldigt rädd för att få stenskott på rutan, vilket hände någon gång. Han hojtade och hytte med näven åt varje bil som inte saktade ned vid ett möte.

Anledning till att Saaben finns i Stockholm är att min morbror som också bor här fick den av mormor för över 10 år sedan, han hade den som extra bil och sålde den för några år sedan till en musiker som spelade kontrabas. När jag var ute vid universitetet på festivalen Popdakar för några år sedan åkte en grön arbetar-saab förbi mig. ? Det var mormor och morfars bil! Och nu står den parkerad i Vinterviken.