Cecilia Enberg

Nästan min utsikt från Long Island City, QNS

Äntligen är mina köksluckor ommålade

Nu har det vänt och varje dag blir lite längre än den andra

Jag kom hem välbehållen med 65 kg (50 kg bagage och 15 kg handbagage). När jag checkade in hade jag 4 kg övervikt, vilket jag anade och hade försökt att packa alla mina tunga böcker i handbagaget för att slippa betala för övervikt. Han som checkade in mig lät mig passera, dock så var han tydlig på att informera mina extra kilon och att han var snäll som inte tog ut någon avgift. Jag var tacksam och släpade mig igenom säkerhetskontrollen med min tunga ryggsäck. Första dagen var jag trött och sedan har det gått bättre fram till i natt då jag vaknade kl 3 och kunde inte somna om förrän kl 5.

Ibland gar jag forbi Bryant Park pa min vag till eller fran Printshopen. Nu ar det skridksobana i mitten av parken och manniskor aker dar fran morgon till kvall. Annars ar Rockefeller Center det klassiska stalllet for att aka skridskor i New York.

Den fjarde bilden ar Lance Armstrong som kommer springande med sitt entourage och filmteam. People went nuts nar han passerade.

I Vinterviken står min morfar och mormors gamla gröna Saab parkerad. Arbetar-saaben. Jag tror att den är från 1970, i alla fall så hade de den under hela min uppväxt. Nästan varje gång jag går till Vinterviken brukar jag gå förbi och titta till den. Det känns fint att veta att den står där som ett minne från min barndom i Norrbotten. Jag gick förbi den och tyckte jag att jag kände igen den, lacken var bara lite svagare och blekare grön. Registreringsnumret kommer jag fortfarande ihåg och det stämde. När jag gick förbi andra gången skrev jag en lapp som jag fäste på vindrutetorkaren. Jag skrev att det var min mormor och morfars gamla bil och att jag hade åkt otaliga gånger i den då jag var barn. Jag och mina morföräldrar bodde nära varandra, det var bara att gå över gatan och snedda över en gård där min mormors bror bodde. Nu bor hans son med familj i huset. Mot vägen växte en hög och bred häck som min morfar alltid varnade oss för då vi skull gå hem från dem. ?Akta er för häcken! sa han så gott som alltid. Det var svårt att se om det kom någon bil från vänster i och med att alla grenar och blad skymde sikten. När jag var liten var vägen mycket trafikerad för det var den enda vägen genom Svartbjörnsbyn. Långtradare passerade utanför huset med timmer från Lakaträsk, Murjek eller kanske Nattavaara. Nu finns det en ny och bredare väg som går utanför samhället.

Min familj hade en blå Saab V4 herrgårdsmodell. I baksätet fanns inga bilbälten. När jag var liten fanns det en kampanj som hette Bilbältesmannen ser dig! Kampanjens budskap var att barnen skulle säga till sina föräldrar att ha bilbälte på i framsätet. I bagageutrymmet kunde man fälla upp ett säte för att fler skulle få plats i bilen. Då satt jag och min bror och åkte baklänges och tittade ut genom bakrutan. Namnet arbetar-saab kom min bror på. Jag tror att hans logik var att fint folk bor i herrgårdar och har en stor herrgårdsmodell och arbetare har enklare och en mindre arbetarmodell. Jag trodde länge att alla andra också kallade den modellen för arbetar-saab.

De flesta gångerna som jag åkte i bilen var från och till mormor och morfars stuga i Karsträsk. På den tiden var det grusväg och min morfar var väldigt rädd för att få stenskott på rutan, vilket hände någon gång. Han hojtade och hytte med näven åt varje bil som inte saktade ned vid ett möte.

Anledning till att Saaben finns i Stockholm är att min morbror som också bor här fick den av mormor för över 10 år sedan, han hade den som extra bil och sålde den för några år sedan till en musiker som spelade kontrabas. När jag var ute vid universitetet på festivalen Popdakar för några år sedan åkte en grön arbetar-saab förbi mig. ? Det var mormor och morfars bil! Och nu står den parkerad i Vinterviken.

Saffranspannkake i Visby

Näckrosor i city

The Beautiful Robot

Ibland brukar jag åka med storfamiljsfader Micke och storhandla i någon sån där stor affär i ett köpcentrum söder om stan. Jag är med som sällskapsdam och brukar låna en del av den stora vagnen för att köpa några exklusiva varor. Micke muttrar att jag skall ta en egen vagn. Igårkväll var vi en hel armé som åkte iväg då även Andreas var med på shoppingturneen. Jag tycker att det är en märklig upplevelse att gå omkring i en sån gigantisk affär med matvaror rad efter rad.